» Hem
Reselänkar
Om sidan
»Irland
Irland
Historia
Kultur
Språket
»Dublin
Turistinformation
Klimatet i Dublin
Hotell i Dublin
Flyg till Dublin
Bussresor till Dublin
Mat och Dryck
Handla i Dublin
Transport
Nattliv och Nöjen
Sport
S:t Patricks day
»Dublin guide
Dublin Castle
Dublin Zoo
Museum i Dublin
Övriga sevärdheter
»Irländska städer
Cork
Galway
Kilkenny
Limerick
Waterford
Belfast
|
Historia
Det är svårt att säga vilken den ursprungliga befolkningen på Irland var. Enkelt sagt härstammar dagens befolkning ifrån en blandning av en rad olika bosättare. För mer än 9000 år sedan var Irland helt obebodd men sägs först ha besökts av jägare som vandrat från Skottland. Dessa skulle sedan ha följts av stenåldersjordbrukare och herdar ca 3000 år f.Kr. Några hundra år före Kristus kom det kelterna till ön. De hade då vandrat från Tyskland-Österrike via den iberiska halvön och slutligen utvandrat och befolkat Irland. Irlands skyddshelgon S:t Patrick anlände på ön 432 e.Kr. för att kristna hela landet. Som ett tecken för den kristna treenigheten använde S:t Patrick ett treklöver, vilket sedan dess är en symbol för Irland. Minnet av S:t Patrick har blivit Irlands nationaldag, som firas den 17 mars. Spåren från kelterna finns kvar än idag, eftersom det keltiska språket iriska fortfarande undervisas i skolorna.
På 800-talet e.Kr invaderade vikingarna ön, men engelsmännen kom att ta över makten 300 år senare. En spridning av anglo-normader från England började ta fart på ön och greve Strongbow försökte då skapa en egen normadisk monarki på Irland, vilket Englands kung rasade över. Under 1500-talet antog engelsmännen protestantismen och irländarna, som var katoliker, tillhörde nu ett eget självständigt kungarike. Grupperna gled längre och längre ifrån varandra men engelsmännen lyckades att upprätta lagar för att diskriminera de irländska katolikerna. På 1600-talet började man kolonisera Irland igen. Kolonisatörerna bestod av skottar och engelsmän som ansåg sig ha rätt att tränga undan katolikerna och införa sin ”rätta” politik. Nya lagar stiftades, vilka gav protestanterna mer makt. Katolikerna uteslöts från parlamentet, armén och rättsväsendet och problemet ”Nordirland” uppstod. Då irländarna inte längre fick utöva sin religion och därmed inte heller fick bygga kyrkor i landet, utvandrade många till Amerika.
På 1790-talet lättade engelsmännen på lagarna och förtrycket mot de irländska katolikerna. Exempelvis blev deras religion åter tillåten, men stora delar av diskrimineringen fanns kvar. Den franska revolutionen gjorde intryck på välutbildade irländare som försökte göra uppror genom olika reformer för att återfå sin frihet. Upproret krossades men 1801 beslutade parlamentet i Dublin att en union mellan de två länderna skulle inledas. Engelsmännen var säkra på att en union skulle ge dem ett säkrare grepp om irländarna. Samtidigt fortsatte irländarna kampen om sin frigörelse. Pengar ifrån Amerika samlades in till hjälp för Irlands totala frihet och en armé bildades, Irish Republican Army (IRA). Trupperna inledde ett gerillakrig mot engelsmännen och även mot protestanter som bosatt sig i Nordirland och som ville upprätthålla den union som var. Kriget varade fram till 1921. Resultatet blev ett självständigt Irland med ett Nordirland tillhörandes engelsmännen.
1960 bröt återigen krig ut mellan katoliker och protestanter på Nordirland och IRA grep in. Nio år senare inskred den brittiska armén som sände sina trupper till Nordirland. När både England och Irland gick med i EG 1973, trodde man att konflikten skulle avta, men så blev det inte. Inte förrän Tony Blair och hans Labour tog över den brittiska makten 1997 blev en kamp om en överenskommelse på Nordirland aktuell. Ett fredsavtal skrevs på den 10 april 1998, vilket bl.a. innebar att Nordirland fick ett begränsat självstyre och ett parlament som representerades av både katolska och protestantiska partier. Avtalet har dock inte löst problemet helt. Fastän situationen idag anses vara lugn, är förhållandet mellan grupperna fortfarande spänt.
|
|